Vad ska Åstorp ha Kvidinge till?

Vad ska Åstorp ha Kvidinge till?
Jag har alltid haft en viss förkärlek för Biorama i Kvidinge. Här såg jag på 1950-talet filmer som "Åsa-Nisse" och "Rock around the clock". För 85 öre. För att inte tala om "bedefilmen", Sockerbolagets gratisfilm om betupptagning och sockerframställning, som visades klockan 15, 18 och 20 en lördag om året. Fulsatt!

Annars var det föreställningar klockan 18 och 20 som gällde. Kom det inte tillräckligt med publik till föreställningen klockan 18 hände det att vaktmästaren frågade om de församlade hade något emot att komma klockan 20 istället, så slapp han visa filmen två gånger. Det gick i allmänhet bra.
Biorama var nog Sveriges mest energibesparande biograf, långt före alla spara-el-kampanjer!

Bokomslag till Vad ska Åstorp ha Kvidinge till?

Uppvärmningen av lokalen var inte heller elektrisk. Mitt på varje långsida i lokalen stod det en kokskamin. Du kan idag i hembygdshallen se "alkoverna" där kaminerna stod. De används nu för keramikutställningar.
Vid kokskaminen satte sig ibland drängen från lantbruket mitt i byn. Han kom oftast direkt från arbetet i ladugården och då spred sig efter en stund den lantliga osen i lokalen. Det var väl ok, när det visades vilda västern filmer, men passade betydligt sämre till mera romantiska filmer.
När jag i mitten av 1960-talet under några månader jobbade på lagret på J D Stenqvist AB, var jag ofta på "Biorama". Biografen hade upphört några år tidigare och tjänstgjorde nu som kartonglager för byns industri.
När jag gick där bland kartongerna undrade jag ibland om Biorama någon gång skulle få återuppstå. Det gjorde den! Som hembygdshall.

Hösten 1980 startade "Torsdagskvällar i Kvidinge Hembygdshall", en livlig verksamhet. De första åren var jag med i "Stiftelsen Kvidinge Hembygdshall", som hade ansvar för själva byggnaden, och 1982 fick jag förmånen att få ingå i programkommittén för hallen. Förmånen, säger jag, därför att, som medlem i kommittén kan du påverka stora delar av programinnehållet. Jag var med i kommittén i drygt 15 år.

Ett av de program, som jag var mycket involverad i, hette "Minipejling", med underrubriken "Vad ska Åstorp ha Kvidinge till?", den 24 oktober 1985. Det blev en stor succé. Det var speciellt roligt för mig, eftersom jag lagt ner ganska mycket arbete på förberedelserna. Men framförallt för att jag under några dagar, på nära håll, fick se ett verkligt proffs i aktion, Lars Orup.

Idén till minipejlingen kom från konstnären Karl Gustaf Dahlgren, som vid denna tid ingick i programkommittén. Han kontaktade Lars Orup. Nu återstod "bara" arbetet med planeringen. Det föll på min lott att kontakta de som skulle utfrågas. Och att författa frågorna.

Inför en utsåld hembygdshall grillade Lars Orup de inbjudna och hela pejlingen sändes i Radio Kristianstad Nordväst.
Helsingborgs Dagblad skrev så här om "kvällen med de yviga gesterna":
"Exportwater i krus av kvidingekeramik, travbana av arenaformat med publikläktare klängande upp längs grustagens väggar, linodling, golfbana och kulturhus. Vad allt kan inte lössläppta politiker skissera när de framträder i full frihet. Såvida de inte spinner på om inte Kvidingegubben, han med ryggsäcken, skulle ta och gå ifrån sin Klintagumma."

Den två timmar långa minipejlingen avslutades så här av Lars Orup: "Jag är ganska övertygad om, att när Klippan och Åstorp, någon gång i framtiden, bildar storkommun, då kommer kommunhuset eller stadshuset att ligga i Kvidinge!"

Avstämning 15 år senare
Inför hembygdshallens 20-årsjubileum år 2000 valde jag att sammanfatta hela minipejlingen i en bok. 15 år efter pejlingen var det på sin plats att erinra sig vad som då sades och titta lite närmare på om utvecklingen för lilla Kvidinge blev som man spådde 1985.

Nästan fyrtio olika prognoser om hur Kvidinge kommer att utvecklas under närmaste tioårsperioden presenterades för Lars Orup av debattdeltagarna i minipejlingen i Kvidinge hembygdshall 1985.
Hur blev det då?
Blev det pannkaka av alltihop?
Nej, möjligen pizza.

År 2000 hade lilla Kvidinge lika många pizzerior som byn hade skomakerier 1920, krukmakerier 1950 eller konsthantverkare 1990.

Men kulturverksamheten ökar ännu snabbare än restaurangerna.
1974, efter sammanslagningen med Åstorp, fanns det i huvudkommunen en väldig respekt för den kulturella delen av Kvidinge. Det har kanske varit lite si och så med detta genom åren, men nu börjar så smått respekten återvända för "Kvidinge - kulturbygd med anor".

Kvidingegubben lever än. Och han verkar faktiskt bli spänstigare med åren.

Tack från Lars Orup

Lars Orup erhöll naturligtvis ett exemplar av boken år 2000 och tackade på följande vis:
"Hjärtligt tack för boken om Kvidinge! Det gläder mig att Kvidingegubben tycks leva i högönsklig välmåga, varför jag hissar flaggan för honom. Många småorter befinner sig ju i dag i den mer eller mindre utförsbacken, medan gubben går uppför med sin säck, som tycks innehålla en hel del av det som kvidingeborna ville stoppa i den under den i mitt minne väl bevarade trevliga kvällen i Hembygdshallen för 15 år sedan!"