Jag - en mojot

Paus

Quidinge Sceniors i en paus i inspelningsarbetet.

Jag – en mojot
1967 valde vi seniorscouter i Kvidinge att satsa på ett större filmprojekt. Ovanligt nog började vi med att bestämma vad filmen skulle heta.
Under 1960-talet kom det en mängd filmer med titeln
”Jag – en...”.
Dessutom var de s.k. mojoten- historierna* väldigt populära.

Vi döpte alltså vår film till ”Jag – en mojot”.
Sedan var det bara att författa ett manus som passade till titeln.

Trädgårdsmästaren ringer polisen

Trädgårdsmästaren ringer efter polisen.

Mycket ketchup gick åt

Mycket ketchup gick åt

Med hjälp av mycket ketchup fick vi fram de önskade effekterna.
6 flickor och 8 pojkar stod framför kameran och jag filmade. Vi döpte om oss till Quidinge Sceniors, nu när alla började få lite scenvana. Samtliga roller spelades alltså av seniorscouter. Den enda utomstående som kom med på filmremsan var en nyfiken dam, som inte kunde hålla sig borta från det i handlingen betydelsefulla grönsaksstånd, som vi monterade upp på Nya torg i Ängelholm. Från sin balkong följde hon med kikare noga varje scen.

Slagsmål utan stuntmän

Inga stuntmän användes.

Filmen handlade om en banditliga som smugglade smycken i ihåliga morötter. Under inspelningen gavs det rika tillfällen till improvisationer.

Inspelningen ägde rum i Kvidinge, på Söderåsen, i Ängelholm och på badstranden ”Sibirien” vid Skälderviken. Här utspelades också den rafflande slutscenen, en vild uppgörelse mellan scouten, detektiven och bovarna i det vårkyliga vattnet.

Grönsakshandel i Ängelholm

Grönsakshandel i Ängelholm

Grönsakshandel i Ängelholm

Grönsakshandel på Nya torg i Ängelholm.

Hjälpsam scout

En scout är alltid hjälpsam. Här hjälper han till med att ”oskadliggöra” en grönsakshandlare på Nya torg i Ängelholm.
Filmen är 29 minuter och 8 sekunder lång. Ljudet till filmen, som saknade tal, spelades in på fem olika bandspelare. På en fanns musiken, på en annan ljudet av skott och på en tredje fågelkvitter osv. Inspelningen av motorljudet skapade störst problem. Vi pallade upp bakhjulen på en bil, drog åt handbromsen, tog av ljuddämparen och satte dit mikrofonen i stället. Bilen kom upp i 160 km/tim.

Från Sibirien

Från Sibirien

Det gick vilt till i Sibirien.

Affisch

Varje gång filmen visades satt fem seniorscouter i salongen vid var sin bandspelare. Efter ett noggrant uppgjort schema startade och stoppade dom de olika apparaterna med hjälp av pausknappen.

Till premiären i Kvidinge kom över hundra blåvingar, vargungar, scouter och ledare. Därefter blev det filmvisning för föräldrar och andra intresserade.
Före varje föreställning delade seniorscouterna ut morötter till publiken.


Så här skrev en av lokaltidningarna om filmen:
Först som sist vill vi framhålla att det uppenbarligen inte saknas humoristiska idéer hos Kvidinges scouter. Resultatet av deras första strövtåg i underhållningsfilmens värld utgör också en alldeles charmant underhållning för det klientel som skådespelarna själva tillhör - den är periodvis riktigt rolig, man förnimmer ibland en frisk fläkt av Charlie Chaplin i de parodiska språngmarscherna mellan drivhus och vårfagra bokar och den avslutande scenen övertygar en om att aktörerna inte är helt främmande för komposition och oväntad upplösning på ett drama.

Våren 1968 turnerade sedan Quidinge Sceniors med filmen till andra scoutkårer i nordvästra Skåne.

Kaffebiljett

 

 

 

* En typisk Mojoten-historia:
- Vad ätej du?
- Mojot.
- Jamen, det HÖJS ju inget?
- Jutten.