Möte med Miroslav

Det var fredag eftermiddag för ganska många år sedan.
Veckan hade varit lyckad. På snickeriet hade vi fått en plötslig stororder och behövde ytterligare personal.
Jag får ringa arbetsförmedlingen på måndag, tänkte jag.

Då knackade det på dörren till kontoret. Jag öppnade. In steg Miroslav, från Jugoslavien.
- Jag söka jobb, sa han på bruten svenska.
Vi satte oss ner och pratade.
Miroslav berättade att han kommit till Sverige ensam för en kort tid sedan. Den första tiden hade han vistats i ett uppsamlingsläger i örebrotrakten.

- Jag gick på sådan där bortaspråksundervisningen och lärde lite svenska, sa han. Nu har jag fått en lägenhet här i stan, ovanför en livsmedelsaffär. Där jag bor bra. Men jag måste ha jobbet också, sa han optimistiskt.

Han lämnade över sina papper. Det visade sig att han var utbildad möbelsnickare.
Jag tvekade en kort stund, sedan sa jag:
- Du kan börja på måndag. Vi börjar klockan halv sju och har frukost klockan nio.

Miroslav var energisk och noggrann.
Men han sa inte mycket. Inte ens när vi satt och åt våra mackor i lunchrummet. Han åt oftast något slags konstigt (jugoslaviskt?) fullkornsbröd med mesost på. Till det drack han örtte eller speciell yoghurt. Vi andra drack kaffe och medhavda frallor med herrgårdsost. Nåja, matseder är ju olika i olika länder.

Så efter några dagar frågade vi vad han tyckte om Sverige.
- Bra, sa han. Mina vänner i Jugoslavien som varit Sverige sa till mig före jag reste att jag får genast arbete, höga lönen och maten mycket god och billig!
När jag kom hit det mesta stämde. Jag fick arbete meddetsamma. Lön bra. Men maten inte god. Inte heller billig.
- Var köper du din mat, frågade jag nyfiket.
- I livsmedelsaffär inunder, sa Miroslav.
Jag tittade på hans svartbruna macka med mesost och frågade:
- Var bor du?
Miroslav nämnde adressen. Och plötsligt skrattade vi alla hjärtligt. Alla utom Miroslav.
- Du bor ovanpå en hälsokostaffär! skrek vi.
Senare samma dag visade vi honom var ICA låg.

Efter det var allt bra i Sverige.

Tillbaka till CD Rom i vrede?