Jag får
många tankar när jag läser din bok
Kamomillvägen
-
Vad vill politikerna med
Medborgarförslag, med
Kommunsoffa, med att medborgarna ska
engagera sig etc. Har dom tänkt
igenom vad detta kan komma att
innebära och hur politiken ska
hantera detta? Hoppas man egentligen
att ingen ska engagera sig,
åtminstone inte kritisera eller ha
egna förslag? Trodde man att man
kunde lyssna och sen gå hem och göra
som vanligt? Den typen av demokrati
brukar vi kalla något annat när den
förekommer i andra länder. Jag
undrar om man tänkt igenom syftet
och strategin med närdemokratin. Den
kan ju faktiskt bli besvärligt!
Särskilt om man har kunniga,
engagerade invånare som Lars
Olefeldt.
-
-
Vem vågar ta ansvar?
Det-är-inte-mitt-bord mentaliteten,
som oftast leder till att inga alls
beslut tas. Är det kanske en
medveten strategi? Lathet,
okunnighet eller bara brist på
kvalitetssäkring i systemet?
-
-
Var finns egentligen
makten? Tjänstemännen?
Politikerna? De olika partiernas
program? Kommunalråden?
Riktlinjerna? Alla är rädda för
varandra. Alla är rädda att göra
bort sig. Ingen vågar stå upp och
säga att man gjort fel. Var finns
integriteten?
-
-
Den långsamma demokratin,
oftast bra. Frågor får vila och blir
genomlysta i bästa fall. Men i
realiteten kanske det är som i ditt
fall: brev hamnar fel, ansvariga
”glömmer” ärenden, semestrar kommer
emellan. Man hoppas kanske att
obekväma frågor glöms bort. Servern
har pajat. Ursäkta och förlåt. Nu är
det tyvärr försent!
-
-
Först med en dokumentation
som din bok ser man bristerna i
beslutsvägar, i medborgardemokratin
och kompetensbrister hos anställda
och politiker. Vi borde ha mer av
det! Alltså av dokumentation!!!
Tydliggörande av vad som sker över
tid! Har media fått ta del av din
bok?
Det lönar sig att vara envis,
trots allt! Åtminstone till en viss
del. Men hur många orkar det?
Tack för att du gett mig något att
fundera över!
|