Det var på 1960-talet.
Jag bodde med mina föräldrar i Kvidinge, där jag var med i scouterna.
Scoutkåren anordnade ett år en midsommarfest med loppmarknad, dels för att ha lite trevligt och dels för att få in lite pengar till verksamheten.
Kvidingeborna kunde antingen hjälpa till genom att skänka saker till marknaden eller genom att gå dit och köpa något.
Vi i familjen valde att göra bådadera.
Min mor plockade ihop lite grejor vi haft liggande i källaren till ingen nytta och skänkte dessa till scouterna.
På midsommarafton tog jag fram mina sparpengar, tjugo kronor. Jag fick lika mycket av min far och gick till loppmarknaden för att göra ett fynd.
Det gjorde jag också – trodde jag.
För i ett stånd hittade jag snart en borste i brun bakelit, som hade fantastiska egenskaper. Den var amerikansk, antistatisk och speciellt utformad så att när man borstade en soffa eller fåtölj, så liksom sög borsten till sig damm, hår etc.
Jag köpte den för trettio kronor och gick glad hem för att överraska mor.
Nog blev min mor överraskad alltid!
När hon såg borsten utbrast hon:
- Men det är ju den borsten vi haft liggande här i källaren i flera år!
Din far köpte den för en femma på en marknad på 50-talet. Den fungerar inte och har aldrig fungerat!
Jag testade den på soffan i vardagsrummet. Mor hade rätt – den fungerade inte.
Tillsammans gick vi ut och kastade borsten i soptunnan.
Jag hade gjort min sämsta affär.
Men scouterna hade fått en slant till sin verksamhet och det var jag trots allt glad för!

Tillbaka till CD Rom i vrede?